Ridå

Som en del har märkt (jo, alla ni tre eller kanske två som faktiskt har brytt er om den här bloggen) så har aktiviteten/uppdaterandet gått ner betydligt. Detta beror på två saker. Det första är för att jag har kommit hem till Sverige igen. Och det andra är för att det finns inget mer att skriva om. Bloggen har spelat ut sin roll. Jag är ingen bloggare i själ och hjärta. Jag har inte intresse nog att skriva regelbundet om mitt liv. Bloggen hade en mycket viktig funktion när jag var i USA, men nu när jag är hemma igen känner jag att det inte finns någon anledning att publicera min vardag på Internet längre.

Jag kommer istället lägga min tid på att skriva insändare (något som jag har försummat den senaste tiden, eller jämt för den delen), skriva dagbok och klottra små post-it lappar fulla med min ångest. Vem vet, kanske saknar jag bloggen och återupptar skrivandet igen. Men just nu så går bloggen och jag på semester ett tag. (Eller semester är väl inte riktigt rätt ord; jag ska jobba till mitten av augusti.)

Och just det! Glöm inte att rösta i valet.

Och kom ihåg alltid rött alltid rätt... (Hjärtat alltså)

Hej Då, Macken. Vi ses imorron

Nu har det då blivit dags. It's the final countdown...

Igår sa vi Hej Då till den första av oss att lämna Seattle. Själv har jag sex dagar kvar. Har börjat packa min väska. Tagit ner alla saker från väggarna. Mitt skafferi är fullt med mat jag aldrig kommer äta, känns fruktansvärt slösaktigt. Men jag kommer antagligen äta ute resten av min tid här, det kostar inte speciellt mycket mer. Och det har blivit himla mycket grillande senaste tiden.

Jag har en uppsats kvar att lämna in på min nästsista dag här. Jag ska byta foton med mina vänner, vilket är en hel del kan jag erkänna. Över 2000 foton har jag just nu. Antagligen kommer det sluta på det dubbla.

Sverige, prepare your self.

Dags att tänka på refrängen

Bloggen blir inte uppdaterad så mycket nu, jag har besök och finals week samtidigt. Det finns liksom ingen tid för bloggande just nu. Idag är det 10 dagar kvar av min vistelse i USA. Det har gått så fort, och jag både vill och inte vill åka hem.

DaVinci koden

Okej, nu har jag sett filmen också. Boken läste jag för ett år sedan ungefär, kanske lite mindre. Jag var ju tvungen att ta reda på vad all uppståndelse handlade om, och jag var väl inte så där jätteimponerad. Historien är ju rätt enkel och banal, det enda som skiljer den från andra mordgåtor/thrillers är att man har blandat in religion och symbologi. Visst boken är underhållande, och det kan vara nog så god anledning att läsa den, men inte är den något mästerverk direkt. Filmen är jag ännu mindre imponerad av, tyvärr. De bästa orden jag kunde komma på direkt efteråt var, "cheesy and silly". Den saknade tempo och mycket av mystiken som faktiskt finns i boken gick totalt förlorad. Istället blev det en rätt blek film som både var förutsägbar och långtråkig. Min rekommendation är att läsa boken, för den är då bra mycket mer underhållande än filmen. Det finns roligare saker att göra för de pengarna...

Lugnet innan stormen

Det börjar dra ihop sig. Idag började min näst sista vecka av studier här i USA. Jag får föräldrar på besök på torsdag, så jag borde vara klar med mina två uppsatser tills dess, den ena på 10-15 sidor och den andra på 6-8 sidor. Och med tanke på att jag hittills lyckats prestera två sidor på vardera uppsats så ser det väl rätt mörkt ut. Min taktik är storskolk på onsdag och torsdag... Jag vet att det är dåligt, men i slutändan är mina uppsatser en större del av mitt betyg än vad min närvaro är. Dessutom blir föräldrarna gladare om de faktiskt får umgås med mig när de är här och hälsar på, istället för att jag sitter hemma och pluggar hela dagarna.

Nåväl, dags att återvända till skrivandet. Är det någon som tror att jag faktiskt kommer lyckas producera minst 16 sidor tills på torsdag? (Kan ju säga att det väl snarare är runt 10 sidor, eftersom den ena uppsatsen är med dubbeltradavstånd, och den andra är med 1,5 radavstånd.)

Birthday

Den här veckan har tre av mina vänner fyllt år, vilket betyder två BBQ och en fest, plus sex olika sorters tårta. Men jag klagar inte, tvärtom, det är kul att fira födelsedag. (Och ja, jag har medvetet valt ut helt menlösa bilder...)

Syttende Mai

Tänka sig att jag fick lova att åka hela vägen till USA för att fira Syttende Mai för första gången. Kul var det i alla fall. Seattle har faktiskt den andra största Norska befolkningen i världen, efter Norge då så klart. Helt otroligt faktiskt. Jag var också in i Olsen's Scandinavian Shop och köpte heltsjukt dyr dillkaviar. Men det var värt det, för det var så gott. Jag åt det på norsk "lefse", som också var rätt dyr... Det är ju dock bara Syttende Mai en gång om året, så då får man väl lov att passa på att fira.


Ja vi elsker dette landet...
(Eller nå't åt det hållet är det väl?)



Vikingar och Norge hör ihop,
precis som blommor och bin ;)


Och Norge är ju speciellt känt för sina cheerleaders,
det vet ju alla...

Wild Pacific Northwest

Det är lite läskigt att läsa att någon har blivit skjuten tre gånger i ett misslyckat rånförsök bara några kvarter från där jag bor. The Ave. är inte ett speciellt trevligt tillhål, och the U-district är inte det allra bästa området tydligen. (Visste jag iofs, men jag har liksom inte märkt något tidigare.) Helt surrealistiskt att någon blir skjuten där jag brukar hänga. Vi går till the Ave. för att fika, äta mat, handla vår kurslitteratur och för att shoppa. Det här hände liksom inte ens speciellt sent på kvällen/natten heller... Jag får hoppas att jag kommer hem med livet i behåll i alla fall. (Peppar, peppar...)